Pantarholmens båtklubb 

Historik

STARTEN

Den 29 oktober 1953 samlades 23 Pantarholmsbor i Brf Fregattens föreningslokal för bildandet av en förening som skulle ha till uppgift att organisera de båtägare som hade sin hemvist på Pantarholmen och närliggande stadsdelar. Föreningsbildningen gick smärtfritt. Allt var väl förberett av de båtägare som sedan länge arbetat för att få en båtuppläggningsplats på Pantarholmen.

Det var ju så att Pantarholmen hade, som det heter, sanerats. Så gott som all den gamla bebyggelsen vid stränderna hade försvunnit. Strandtomter hade försvunnit. Där man förut kunnat ha båtar, där fanns nu gator. Kort sagt, man var utestängd ifrån de gamla vanliga platserna.

INITIATIV

Något måste göras. De ovan nämnda entusiasterna hade redan åstadkommit en del. Man hade fått ett muntligt löfte att få lägga upp några båtar på en oplanerad tomt som i norr begränsades av ett magasin, i väster av Landsvägsgatans förlängning. Alltså mittemot Tullparken. Företagsamma, som båtfolk är, hade man så smått börjat att fylla igen de värsta hålen på tomten, forslat bort en del skrot- och stenbumlingarsamt börjat att gräva en slipränna.

Med rätta dock misstänksamma emot myndigheter vågade man inte lägga ner för mycket arbete och kostnader, man förstod att här måste till förenade krafter för att få gehör hos makthavarna.

FÖRENINGSBILDNING

Detta var alltså bakgrunden till föreningsbildningen. Som förut sagts, bildandet av föreningen gick bra. Man utsåg styrelse och gav den i uppdrag att utarbeta stadgar och bestämmelser. Styrelsen fick också i uppdrag att på lämpligt sätt bearbeta med de myndigheter som skulle kunna lämna ett ordentligt tillstånd att få behålla platsen. Att föreningens namn skulle vara Pantarholmens Båtklubb var självklart. Det fanns inte någonting som tyder på att det förekommit någon diskussion om detta, i alla fall inte enligt protokollen. Redan vid följande föreningsmöte den 3 december 1953 kunde styrelsen rapportera att en skrivelse författats ställd till Drätselkammaren, överlämnats till vederbörande.

KRAV

Kraven var att klubben skulle få skriftligt tillstånd att använda platsen, att tillståndet skulle vara av den art att investeringar skulle kunna göras. Nå, det blev många uppvaktningar och påstötningar innan skriftligt besked kom. Beslutat var att klubben tillsvidare fick disponera platsen och att någon permanent släp ej fick anläggas. Tillståndet gällde alltså ifrån oktober 1954 och tills vidare. Med detta beslut som bakgrund beslöts det att göra det bästa möjliga av situationen. Platsen planerades ut med fyllning som till största delen bestod av sand som på vårarna sopades upp på stadens gator.

HONNÖR

En extra honnör till den kommunalanställda medlem som dirigerade sanden till båtplatsen i stället för att dirigera den till soptippen. Detta sagt som en parentes. Hur som helst. Ett handdrivet spel köptes begagnat ifrån en byggarbetsplats. Sliprännan förbättrades. Många frivilliga händer uträttade ett mycket gott arbete. Då som nu var det gemensamma arbetat som var limmet när det gällde sammanhållningen. Klubbens möten var välbesökta.

Intresset var på topp. Vid årsfesterna hjälptes festkommitterade och medlemmarnas fruar åt att ordna, med små medel, mycken trevnad.

I detta sammanhang bör nämnas att de ekonomiska resurserna styrelsen hanterade var blygsamma. Den 29 oktober 1953, då klubban bildades, fastställdes att inträdesavgiften skulle vara tio (10) kronor. Sex personer, som nedlagt särskilt mycket arbete på båtplatsen.

BILLIGT

I april 1954 fastställdes vid allmänt sammanträde att slipavgiften skulle vara två kronor per båt. Dessutom skulle 2 kronor erläggas för båtar under 17 fot och 5 kronor för båtar över 17 fot. Slipavgiften på 2 kronor skulle tillfalla slipförmannen. Övriga avgifter skulle tillfalla klubbkassan. För att belysa inställningen till handhavandet av klubbens medel må nämnas att då en medlem föreslog upphandling av en styck piassavakvast samt en styck räfsa så erbjöd sig en äldre medlem att gratis låna ut dessa redskap vid behov. Sammanträdet beslöt att med tacksamhet acceptera erbjudandet.

FÖRBÄTTRINGAR

Åren fram till 1959 ägnades i stor utsträckning åt förbättringar av båtplatsen, komplettering av materiel, åt fruktlösa försök att få elströmtill platsen samt till bearbetning av myndigheterna för att få förbättring av nyanlagda kommunala bryggor. Viss framgång kunde noteras, i synnerhet sedan stadsfullmäktigeledamoten Karl-Erik Andrén börjat att ta upp båtfolkets bekymmer i fullmäktige. I september 1959 kom emellertid ett dråpslag. Fastighetskontoret lät i en mycket burdus skrivelse meddela att klubben fr o m hösten 1959 skulle avhysas ifrån båtplatsen. Orsaken var att en pumpstation skulle byggas på området. Meningen var också att en större fastighet skulle byggas på och invid båtplatsen.

CHOCK

Detta besked, som alltså lämnades cirka två månader före ordinarie uppdragning, utlöste naturligtvis febril verksamhet ifrån styrelsens sida.

Efter flitigt uppvaktande hos olika myndigheter lyckades föreningen mildra beslutet. Viss del av planen, där slip och spel fanns, fick disponeras under vintern 1959-1960. Utöver detta fick grässlänten utanför Karlskrona Lampfabrik disponeras. Med detta mildrades chocken något. Så var den vintern räddad, men nu återstod att skaffa fram en ny båtplats. Karl-Erik Andrén motionerade i fullmäktige om en skyndsam utredning. I motionen krävdes en utredning av behovet av båtplatser i staden. En utredning tillsattes och så småningom resulterade alla ansträngningar i att det för Pantarholmen, Långö och angränsande stadsdelar skulle beredas en plats på Långö. Platsen skulle tillkomna genom att fylla ut viken vid Ö. Strandgatan. Det skulle ta allt för långt att redogöra för alla turerna kring den nya båtplatsens tillkomst.

MYCKET ARBETE

Det var många intressen som skulle tillmötesgås. Inte minst ifrån de omkringboende. På hösten 1961 hade dock ett mindre område fyllts ut och iordningställts. Det var bara slipanordning som fattades. Efter mycket diskussion med Drätselkammaren fick klubben dock hjälp med grävning av rännan till slipen. Resten klarades med hjälp av frivilligt arbete. 64 platser kunde beredas plats. År 1962 fick klubben den första elkabeln till området. Nu som alltid var det frivilliga krafter som ombesörjde arbetet. Staden presenterade dock en räkning till klubben för div. materiel och för montage. Kostnaden, 388.05 kr, erhölls dock så småningom av kommunen så det var en rejäl framgång efter den tidens mått mätt. Slipförmannen, kassören mm, Johan Olsson, konstruerade och tillverkade en uppdragningsvagn.

BÅTSAM

År 1961 gick båtklubbarna i Karlskrona samman och bildade Karlskrona Båtklubbars Samorganisation. "Båtsam". Organisationen fick en bra start, intresset var stort, mycket verksamhet bedrevs och inte minst vad det gällde utredningsarbete och påtryckningar på stadens myndigheter när det gällde att ordna båtplatser och bryggor. En omfattande lotteriverksamhet gav klirr i kassan. Pengarna kom båtklubbarna till del vid utbyggnad och utrustning av båtplatser. Pantarholmens Båtklubb var aktiv inom organisationen på olika sätt. Klubben fick också stor hjälp vid utrustningen av den nya båtplatsen.

År 1963 fortsattes utfyllningen och utbyggnad av båtplatsen. Fyllning skedde i nordlig riktning fram till landfästet vid den äldsta Långöbron.

Båtplatsen blev på detta sätt åtskilligt större och ytan kom att uppgå till något mer än 3.500 kvm.

BIDRAG

Efter framställningar ifrån Båtsam hade stadens myndigheter fått upp ögonen för att statsbidrag kunde utgå för utbyggnad och tillskapande av båtplatser. Detta medförde givetvis större intresse ifrån de beslutande myndigheternas sida. Under år 1964 förhandlade Båtsam med kommunen om arrendekontrakt för Långö båtplats. Den fullt utbyggda planen beräknade få en yta av 3.460 kvm. Kommunen begärde ett pris av 0:90 kr per kvm och år.

Detta ansåg sig båtklubben ej kunna orka med ekonomiskt. Man beslöt så att låta ärendet vila tills utbyggnaden var fullt färdig.

Eftersom klubben eftersträvade att få en mur emot sjön och något slag av staket emot de gator och den bebyggelse som fanns på landsidan var detta en bra överenskommelse. Det betydde att så länge dessa arbeten ej var gjorda så skulle ingen avgift utgå. Klubben byggde oförtrutet vidare under 1964.

SLIPRÄLS

Slip med räls anlades på gamla Långöbrons landfäste, rälsbana lades upp till den plats som nu är slutpunkt för rälsen. Begagnade slipers och räls köptes genom intresserade medlemmen Birger Ekholms förmedling till reducerat pris. Arbetet utfördes av den kärna av medlemmar som alltid ställt upp inom klubben. Namn att minnas härvidlag är bl a. Birger Ekholm, Gustav Pihlqvist, Oscar Ågren, Åke Nilsson, Albin Andersson och Johan Olsson. Inte att förglömma Thure Svenssonsom hela tiden tillhört föreningens styrelse. Men det skall sägas att medlemmarna alltid ställt upp för klubben, nu som förr. Gjutning av fundament till slipspel, anskaffning av spel, tillverkning av sjövagn, många dagsverken med planering och utjämning av utfyllnadsmassor, allt detta gjordes av frivilliga krafter. Klubbens ekonomi, som byggde helt på medlemmarnas avgifter, var vid det hör laget hårt ansträngd. En anhållan om ekonomisk hjälp hos Båtsam resulterade i ett bidrag av 1.200 kronor. Det bör i detta sammanhang nämnas att under utbyggnadsskedet på Långö erhölls totalt 4.200 kronor ifrån Båtsam.

FORTSATTA INVESTERINGAR

Under 1965 fick klubben genom Båtsams förmedling ett antal kasserade transformatorbodar att använda till förvaring av diverse materiel.Under hösten 1965 påbörjade kommunen byggandet av glacismur runt det nyutfyllda området.

År 1968 kunde uppdragningar ske på två slipar med elmotordrivet spel. År 1969 var antalet uppdragna båtar 135. Uppdragningsplatsen vid Hattholmen hade upphört och en del båtägare flyttade därifrån och blev medlemmar i PBK. Under verksamhetsåret 1970 förbättrades el-utrustningen. Tolv nya el-plintar tillkom på planens norra sida. Tack vare medlemmarnas insatser kunde kostnaderna begränsas till 1.100 kronor. Karlskrona kommun lade i maj månad ut ett antal pontonbryggor utanför båtplatsen och åstadkom härigenom en bra båthamn. Arbetet kostade kommunen 80.000 kronor.

Hälften erhölls i statsbidrag. Båtsam konstaterade i sin verksamhetsberättelse att man nu kunde anse Långö båthamn färdigställd.

BETYDANDE

Båtsams insatser för bryggor och båtplatser hade genom åren varit betydande. År 1970 var inget undantag. Utan Båtsams insatser hade varkenbåtuppläggningsplatser eller bryggor varit i det skick som de är idag.Ifrån Pantarholmens Båtklubbs sida ansåg man emellertid att riktigt färdigställt kan det aldrig bli. Styrelsen arbetade efter tesen att det alltid fanns något som kunde förbättras.1972 anskaffades ett nytt och mycket kraftigt uppdragningsspel till stora slipen. Spelet köptes för dess skrotvärde, rustades upp, en elmotor på 30 hk, begagnad och nyrenoverad inköptes också, nytt fundament göts, slipskjulet byggdes om för att passa den nya utrustningen.

UNDERHÅLL

År 1972 ägnades till stor del åt underhållsarbete, ny slipränna av stål tillkom vid lilla slipen. Underlaget vid nocken av stora slipen fylldes på med fyra ton makadam. El-utrustningen kompletterades ytterligare.Antalet torrsatta båtar vintern 1972 var 154 st. Detta var den hittills största siffran i klubbens historia.1974 var styrelsen förutom ytterligare förbättringsarbeten starkt engagerad med kommunen genom dess hamnstyrelse. Denna styrelse förhandlade utifrån sin maktposition för att få ut största möjliga avgifter till kommunen för den mark som båtklubbarna förfogade över för vinterförvaring av båtar. Förhandlingarna gällde Nättraby båtplats vid Åslätten, där arbetet utförts av AMS och med bidrag därifrån. Det gällde också Lindesnäs båtplats, där arbetet utförts i kommunal regi, men med stora bidrag ifrån Naturvårdsverket. Också Långö båtplats, där markarbetena utförts i kommunal regi med stora bidrag ifrån Sjöfartsstyrelsen och övriga arbeten utförts av Pantarholmens Båtklubb.

SEGSLITNA

Förhandlingarna var många och segslitna. De avslutades med ultimatum ifrån kommunens representanter. Det skulle kunna skrivas en egen historia om detta men det är bäst att låta det vara historia.1975 skrevs avtal mellan kommunen och Båtsam samt mellan Båtsam och berörda klubbar. 1975 var det första året som markavgift erlades till kommunen. Eftersom avgiften skulle tagas ut efter antalet belagda kvm och efter fastställt pris per kvm, medförde de nya pålagorna ökat arbete för styrelsen. Styrelsen hade visserligen i god tid förutsett denna utveckling och redan vid torrsättningen hösten 1971 påbörjat uppmätning av båtarna. Man hade också infört uttagning av avgifter som baserades på båtarnas storlek med ett pris på använd markyta (pris /kvm). Utöver normala underhållsarbeten ändrades och förbättrades mekanismen till stora spelet och tillsammans med de ivriga ändringar som utförts år 1971 innebar detta att hastigheten kunde regleras steglöst ifrånkryphastighet och uppåt. 1974 års arbete med grävning av ränna för ytterligare 50 meter elkabel och 2 st nya el-plintar kompletterades med grävning och utläggning av ytterligare 100 meter vatten- ledning och ses nya vattenposter.I och med detta fanns elström och vattenuttag runt hela båtplatsen.

KLUBBSTUGA

Är 1976 lyckades klubben genom förmedling av medlemmen Stig Svensson förvärva en mindre stuga.Stugan hade stått på Oscarsvärn och använts såsom vaktstuga. Styrelsen erhöll tillstånd att placera den på båtplatsen. Vid flyttningen av stugan måste trailer och kran användas och för el-arbeten behörig installatör. Alla ivriga inre och yttre arbeten utfördes avmedlemmar. Detta bidrog naturligtvis till att kostnaderna kunde hållas på en rimlig nivå. En ansökan ställd till kommunen med ansökanom bidrag får upprustning av stugan inbringade 4.000 kronor. Tidigare hade klubben haft tillgång till en mindre arbetsbod som stod på hjul, gemenligen kallad "cirkusvagnen". Den var i och för sig bra men liten och den nya klubbstugan kom att fylla ett stort behov.

STORA ARBETEN

I augusti månad inlämnades till vederbörande myndigheter en ansökan om att få vissa förbättringsarbeten utförda, dels på och dels omkring båtplatsen utförda som beredskapsarbeten. Skrivelsen och övriga kontakter med berörda myndigheter resulterade i ett positivt svar, och år 1977 igångsattes omfattande förbättringsarbeten. Arbetena utfördes som beredskapsarbete i Länsarbetsnämndens regi. Strandskoningen, den s k glacismuren, höjdes med två stenar, lilla slipen byggdes om helt, vattendjupet vid slipen ökades, bryggan invid slipen förlängdes och förbättrades, planen jämnades av och försågs med ny beläggning. Kostnaden uppgick till över 100.000 kronor.

PROBLEM

Med anledning av nybyggnation av radhus intill båtplatsen uppstod en del problem. Viss mark tillhörande klubbens område fick tagas i anspråk för väg och planteringsytor. Samtidigt erhölls dock en fördelaktig och tilltalande avgränsning emot bebyggelsen.

BELYSNING

Problemet med att få båtplatsen stadsplanerad som båtplats åter- stod dock. Under lång tid hade det varit byggnadsförbud på södra Långö. När förbudet hävdes glömde man bort båtplatsen vid stadsplaneläggningen. Vid kontakter med kommunala myndigheter ställde dessa sig dock positiva till en lösning av frågan. Under 1977 lyckades styrelsen att få till stånd belysning av båtplatsen vintertid.

EFTERLÄNGTAT BESLUT

År 1978 löstes den av styrelsen under ett antal år hårt prioriterade frågan om att få båtplatsen officiellt betecknad som båtplats. Eftersom man vid fastställande av ny stadsplan för södra Långö tappat bort den befintliga båtplatsen löste man frågan genom att meddela dispens ifrån gällande stadsplan där området upptagits som parkmark.Byggnadsnämnden beslöt den 19 april 1978 att med Länsstyrelsens bemyndigande meddela dispens ifrån gällande stadsplan vad gälldeutnyttjandet av allmän plats, marken inom området, för båtuppläggning. Såvitt bedömas kan hade härmed området säkrats för användning som båtuppläggningaplats under förutsättning att klubben iakttog de bestämmelser som samtidigt utfärdades rörande skötseln av platsen.Bla. infördes bestämmelser om restriktioner på storleken på uppdragna båtar.

KRANRAMP

Under flera år hade diskussioner förts, dels man och man emellan, dels inom styrelsen hur man skulle kunna erhålla ett mera rationellt sätt att torrsätta och sjösätta båtar. Styrelsen fastnade för att det absolut bästa sättet var lyft och transport med kran. Markförhållanden vid den plats som var tänkt för detta var dock inte av sådan beskaffenhet att det gick att genomföra detta system. Vattendjupet var ej heller tillräckligt. Även andra problem fanns som föreföll svårlösta. Funderingarna och diskussionerna ledde till förslag om att en kranramp måste byggas. Efter framställningar hos myndigheterna lyckades styrelsen att genomföra detta relativt stora projekt. Året var 1979. Arbetet utfördes som beredskapsarbete av länsarbetsnämnden. Härigenom bestreds 75 procent av kostnaderna av medel ifrån AMS och resterande av kommunen. Kostnaden låg på cirka 250.000 kronor. Kranrampen är kanske ytligt sett inte imponerande. Den fordrade dock omfattande projekteringsarbete och utredningsarbete om vattendjup, bottenbeskaffenhet etc. Provborrningar fick bl a genomföras. Muddring genomfördes så att djupet vid rampen blev två meter. Man schaktade till fast botten och lade en stabil stengrund och ovanpå detta 100 kubikmeter sprängsten. Ovandelen och själva rampen harsedan byggts av sk. gambioner, ett slags nätkassar fyllda med sten. Materialet är ståltråd som överdragits med PVC-plast. I samband med dessa arbeten grävdes för ytterligare komplettering av el- och vattennätet. Antalet eluttag ökades till totalt 41 st. ochvattenposter till 8 stycken. Klubbens kostnader inskränkte sig till materielkostnaderna.

ARBETSBESPARANDE

Under 1979 gjordes översyn och reparation av stora sjövagnen. Användandet av kran har visat sig vara synnerligen arbetsbesparande. Säkerheten emot olyckor har framför allt ökat markant. Nu åtgår det bara cirka en dag för att alla båtar skall vara sjö- eller torr- satta. Förut tog det cirka tre veckor med sjösättning och torrsättning på lördagar. Om vi skall gå in på nackdelar så är det i så fall högre kostnader eftersom kran måste hyras in. Men några protester emot detta har ej framförts. Alla verkar vara nöjda. Den största nackdelen är väl kanske i så fall att den trivsamma gemenskap som sjö- och torrsättning gjordes under i stark utsträckning bidrog till att hålla och förstärka det goda kamratskapet. Men även den bästa medicin har biverkningar.

För den nya generationen båtägare kanske också känslan av att allt är självklart när det gäller service insmyger sig. Det är inte alltid bra att få allt serverat. Den nya tekniken med kranramp och kran har alltså tagit över den gamla traditionella hanteringen. En milstolpe i föreningens historia men föreningen bör för den saken inte låta slip och spel förgöras av tidens tand. Målsättningen är att bevara dem i funktionsdugligt skick. Det har visat sig att anläggningarna är omistliga tillgångar.

UPPSNYGGNING

Under 1980 färdigställde kommunen de vägar och planteringar som avgränsar båtplatsen i väster. Uppmärksamhet och diskussioner med myndigheterna har lett till en acceptabel lösning av avgränsningen. Ett 20-tal båtplatser förlorades visserligen men ingreppen skedde utan kostnad för klubben. En del av den förlorade ytan kompenseradesgenom begränsning av tidigare brandgata. I skrivande stund kan utan överdrift sägas att båtplatsen har fått en tilltalande inramning. Utrustningen fyller de krav man rimligen kan ställa, ekonomin är stabil. Den tid är förhoppningsvis till ända då kassaförvaltaren behövde lägga ut pengar av egen kassa.Förutsättningarna och förhoppningarna inför framtiden är alltså ljusa. Men det fordras uppmärksamhet av styrelserna så att klubbens intressen bevakas. Lovvärt är det initiativ som tagits för att verka för bättre sjömanskap och sjövett genom kursverksamhet vintertid. Ragnar Larsson är den medlem som blev Pantarholmens Båtklubbs förste studieorganisatör. En uppgift han är som klippt och skuren får.

LEGENDER

Men klubben hade givetvis inte haft sådan framgång utan att det funnits några medlemmar utöver det vanliga. Namn som Sigge "Bongen" Pettersson, Johan Olsson är får de yngre medlemmarna välbekanta. De har gjort klubben ovärderliga tjänster. Men den verklige legendaren i klubben är Thure Svensson. Han kan nu verkligen njuta av allt det arbete han nedlagt i klubben. Han har varit med sedan klubben startades för trettio år sedan. OCH HELA TIDEN HAR HAN TILLHÖRT STYRELSEN. Utan honom är det troligt, ja sannolikt, att Pantarholmens Båtklubb ej funnits. Vi medlemmar är honom stort tack skyldiga för hans otroligt grannlaga, osjälviska men framför allt kunniga arbete. En man med en sällsynt resning. Skulle skrivaren av sista stycket av historien få frågan hur den perfekte ordföranden skulle se ut så är svaret givet: SOM THURE SVENSSON.

Han är synonymt med Pantarholmens Båtklubb. Tack vare honom har vi fått respons hos myndigheterna, och respekt! Det här jubileet borde vara en hyllning till honom i första hand.

© Copyright. All Rights Reserved.

Webmaster: Micke Månsson